Tvärbanans sprängningar pågår för fullt utanför mitt fönster, och idag hade de varnat att det skulle bli en smäll helt utöver det vanliga. Större delen av styrkan fortsatte med stoiskt lugn sitt dagliga värv, utan minsta rädsla för att hamna under rasmassorna, medan jag och en till kollega var för fega och flexade istället ut och tog en vinterpromenad under den timme som smällen skulle infalla. Otroligt hur vacker nature blir med dessa tjocka vita frostlager, landskapet känns verkligen förtrollat.

Återkommen till Grindstuvägen fann jag att till och med Centrum för Näringslivshistorias byggnad stod i ett speciellt skimmer. Den har en förmåga att allt efter stundens ljus antingen skina lätt i grönt som idag eller, och tyvärr oftast, hålla en nyans av miljonprogramsgrått. I vanliga fall är den som ett Kinderägg: alla förstagångsbesökare blir närapå chokade av alla vackra och roliga överraskningar som ryms bakom den anonyma fasaden när dörren väl öppnats.

Fast lite retsamt är det att TAM-arkiv syns mycket tydligare än vi på fasaden. När väl tvärbanan börjar åka förbi hoppas jag verkligen vi får upp en mycket större skylt ...