Alströmer verkade som affärsman i London 1707–1723 och byggde upp en ansenlig förmögenhet. Där väcktes också tanken att bygga upp en stor svensk textilindustri efter engelska förebilder.

År 1724 återvände han till Sverige och samma år fick han privilegier för ett yllemanufakturverk i Alingsås. Under 1700-talet försökte staten skapa ekonomisk utveckling genom privilegier och pengar till s.k. manufakturer, alltså stora fabriker med hantverksmässig tillverkning.

Ingen anläggning fick så stort statligt stöd som Alströmers. Det kunde behövas, eftersom denna industri uppvisade i stort sett alla brister som ett företag kan ha: undermålig kvalitet, höga priser, produktinriktning som inte var anpassad till marknadsförutsättningarna och en uppsplittring på alltför många verksamhetsgrenar.

Det hela kunde fortgå genom Alströmers goda kontakter med det regerande hattpartiet. Kort efter Alströmers död, förlorade hattpartiet makten vid riksdagen 1765–1766. De stora stöden till manufakturerna avskaffades och Alingsåsmanufakturen levde vidare i blygsam omfattning till 1847.