År 1997 var Kajsa Leander och Ernst Malmsten med om att starta Internetbokhandeln bokus.com i Lund. De kom dock snabbt i konflikt med företagets vd och sålde i mars 1998 sina andelar i företaget till Kooperativa Förbundet (KF).

Tillsammans med Patrik Hedelin beslöt de tre nu att försöka göra en storsatsning på nätet genom att skapa ett globalt e-handelsföretag för märkeskläder, boo.com. Företaget skulle ha en för sin tid mycket avancerad grafik där kläder kunde studeras i 3D och provas på en virtuell docka.

Patrik Hedelin fick i uppdrag att locka finansiärer och lyckades engagera ansedda internationella investmentbanker som JP Morgan och Goldman Sachs. Sammanlagt drog Hedelin in över 1,2 miljarder kronor till boo.com. Men jakten på finansiärer var i stort sett det enda som lyckades. boo.com uppvisade nämligen i stort sett alla brister som ett företag kan ha.

I stället för att först pröva i liten skala och sedan växa i takt med att man skaffade erfarenheter, skulle man etablera sig över hela världen direkt. Hundratals personer anställdes och flera kontor öppnades på dyra adresser i olika länder innan man hade sålt ett enda klädesplagg.

Därtill kom att personerna i ledningen saknade kompetens att leda stora organisationer. Affärsidén och målgruppen var oklar. Dessutom saknade företaget tillräcklig teknisk kompetens. Internetlösningen var dålig och starten fick ständigt skjutas upp.

Våren 1998 hade Hedelin, Leander och Malmsten börjat jaga finansiärer. Den 3 november 1999 kunde försäljningen på boo.com slutligen komma igång. Klädförsäljningen gick uselt. boo.com gick i konkurs den 18 maj 2000.