Ett av efterkrigstidens mest spektakulära företagskriser var den som drabbade Facit i Åtvidaberg i början av 1970-talet. Företaget var under 1950- och 60-talen världsledande inom kontorsmaskiner. År 1966 hade man dotterbolag och agenter i 130 länder. 80 procent av produktionen gick på export. En ny fabrik byggdes, nya bostadsområden uppfördes och man övervägde också att bygga en flygplats.

År 1971 meddelade ledningen för Facit att företaget befann sig i en djup kris. Året efter köptes det av Electrolux och 1976 tillverkades den sista räknemaskinen i Åtvidaberg.

Hur kunde företaget gå under så snabbt? Elektronik och japaner, är ett svar. Och förvisso mötte Facit en stenhård konkurrens. Men världsledande företag känner naturligtvis till vad som rör sig i omvärlden. Facit gjorde för lite och för sent för att möta den elektroniska revolutionen. Högmod bidrog till en ovilja och oförmåga att i tid fatta obehagliga beslut om omställning, neddragning och avveckling. Man försökte utveckla den gamla elektromekaniken i stället för att satsa på den nya elektroniken. Bruksandan innebar en stark ansvarskänsla för de anställda. Företagsledningen ville i det längsta avstå från att avskeda någon. Följden blev att så många fler till slut fick gå.