Axel Jr var äldst av fyra söner, och fadern verkar inte särskilt nöjd med någon av dem. Efter hans död blev det brödrafejder, vilka så småningom lämnade Axel Jr kvar som ensam ägare när han löst ut de andra. Precis som Broström och andra redare tjänade Axel Johnson stora pengar under första världskriget. Johnson beställde nya motorfartyg på löpande band, sex byggen på danska Burmeister & Wein och tre på svenska Götaverken. Han köpte det tidigare NK-huset vid Stureplan och rustade upp det till ett praktfullt huvudkontor.

Under åren 1920-22 sålde Johnson hela sitt ångfartygstonnage, varigenom han blev världens förste redare med enbart motordrivna oceanfartyg. Snart började redaren investera i en grupp tyngre industriföretag med anknytning till hans frakt- och sjöfartsverksamhet. Runt Avesta tillkom Nybergs gruvor, Stabo Bruk och flera andra bruk. Hedemora Verkstäder, Karlstads Mekaniska, Lindholmens Varv, Motala Verkstad, Rostfria Andersson förvärvades för att komplettera sjöfarten med egna leverantörer. Strå Kalkbruk och andra företag inom byggmaterialbranschen blev också Johnsonföretag liksom Svenska Väg, Nya Asfalt  och Nya Murbruksfabriken. De stora vägarbetena i Rumänien präglade en del av koncernen på 1930-talet.

I Nynäshamn anlades Sveriges första oljeraffinaderi. Därifrån kom, förutom de lättare petroleumprodukterna, asfalt till vägarbetena.
I stort sett klarade sig generalkonsulns företagsgrupp intakt genom kriserna.

Generalkonsul Axel Johnson dog först 1958, 82 år gammal. Han lämnade efter sig ett välde på hundratalet företag med 22 000 anställda, en av Sveriges absolut största koncerner vid tiden, ägd och kontrollerad av en enda man.