Wenner-Gren växte upp utanför Uddevalla och visade tidigt intresse för affärer. Han tog lektioner i tyska, engelska och franska och åkte vid 20 års ålder till Tyskland för att praktisera och studera vid handelsakademin i Berlin. Så småningom blev han säljare i Separator och representerade andra svenska och amerikanska firmor under åren före kriget. Bland annat var han generalagent för de amerikanska Santo-damm¬sugarna.

Han tog kontakt med Elektromekaniska för att skapa en lätthanterlig produkt, och de lyckades få fram något som motsvarade Wenner-Grens egna idéer år 1912. År 1919 ombildades tillverkningsbolagen Lux och Elektromekaniska till Elektrolux, där Wenner-Gren 1912. År 1919 ombildades tillverkningsbolagen Lux och Elektromekaniska till Elektrolux, där Wenner-Gren blev huvudintressent och VD. En närmast otrolig expansion började nu. År 1928 skulle Elektrolux vara ett världsföretag med 22 dotterbolag, 40 gene¬ralagenter och omkring 10 000 anställda, varav ca 4 000 i Sverige.

En viktig förklaring till Wenner-Grens framgångar var direktförsäljningen. Metoden hade han lärt sig av amerikanerna och förfinat i egna experiment. Det gällde att skaffa entusiastiska och ambi¬tiösa män, ordentligt utbildade, för att få det rätta resultatet. Wenner-Grens ”säljarbibel” blev kopierad i många andra konsumentvaruföretag.

Wenner-Gren var en genial affärsman men för övrigt en naiv person. Han fördömde både nazismen och kommunismen i en bok men träffade diktatorer och demokrater utan urskiljning för att predika fred samt sälja kylskåp, Boforskanoner och annat. Han kastade sig också efter kriget  in i en rad nya framtidsprojekt; telefonnät, datorer, enrälståg, kraftstationer och annat. Aktierna i Electrolux (namnändrat) såldes till Wallenbergarna i ett finansiellt trängt läge. Allt slutade med ekonomisk ruin men finansmannen avled 1961 innan omfattningen av hans finansiella problem blev känd.