Gustaf Daléns moder ville att barnen skulle studera på högre nivå. Det gjorde alla utom Gustaf som istället skickades till folkhögskola och lantmannaskola för att kunna ta över släktgården. Han startade sin bana som en ung modern jordbrukare och något av ett bysnille. En apparat för att mäta fetthalt i mjölk gjorde att han tog kontakt med  Gustaf de Laval, separatorns uppfinnare. Av denne fick han rådet att studera.

Dalén började vid Chalmers, betydligt äldre än sina kamrater. Efter fyra års hårt arbete gick han ut med stipendiet till den bästa ele¬ven. Dalén sökte sig till Polytechnicum i Zürich, dit Chalmers skickade sina begåvningar för högre utbildning i elektroteknik.Han blev konsulterande ingenjör och experimenterade med varmluftsturbiner för de Lavals ångturbinbolag. Slumpen förde honom sedan till gasen.

En färsk fransk uppfinning löste problemet med att förvara och transportera det explosionsfarliga kolvätet acetylen, och det svenska lotsverket gjorde en behövde  automatisk fyrbelysning. Dalén, som hade uppdrag för ett litet gasbolag, tog sig an utmaningen. Det behövdes en lång serie pro¬duktutvecklingar för att nå målet. Märkligt nog klarade Dalén alla dessa tekniksteg så gott som ensam.

Det lilla bolaget kunde snart marknadsföra helautomatiska fyrar som bara behövde tillsyn någon gång om året. Dalén blev 1906 heltidsanställd när AB Gasaccumulator (AGA) började leverera utrustningar till svenska bojar, fyrar och fyrskepp, och snart blev han VD för företaget. AGA fick fart trots lågkonjunktur i Sverige. Aktien rakade i höjden, och man fick ordrar från jordens alla hörn 

År 1912 skadades Dalén svårt i en olycka och förlorade synen. Möjligen påverkade olyckan Nobelkommittén, som samma år gav honom Nobelpriset i fysik. Olyckan och priset riktade hela världens uppmärksamhet på den sven¬ske uppfinnaren. Företagsledaren fick sitt livsmod tillbaka och ledde under 25 år AGA fram till sin död 1937.