Tyskättlingen Ingvar Kamprad hade som liten dyslexi men gick så småningom ut både handelsgymnasium i Göteborg och officersutbildning med bra betyg. Tidigt hade han också blivit besatt av affärer. Han grundade handelsfirman IKEA och importerade cigarettändare och pennor från olika håll i Europa. Möbler kom inte in i sortimentet förrän fem år senare, 1948, och de tog över allt mer. Det kunde ha stannat vid detta om inte Kamprad satsat på en utställningshall i hemmabyn Älmhult. Denna öppnades våren 1953, blev traktens turistattraktion och den verkliga inledningen till sagan om IKEA.

1958 invigdes ett nytt stort varuhus i Älmhult och 1965 invigdes det stora varuhuset vid Kungens Kurva i Stockholm. Skräcken växte hos Fina Gatans möbelhandlare när smålänningen fann vägar att tillverka och distribuera möbler superbilligt, bland annat genom att kunderna köpte produkterna omonterade i platta paket. Det första steget ut i Europa togs på 1960-talet. Schweiz, Tyskland, Österrike, Frankrike, Kanada och Australien blev nya IKEA-länder. Kunde det småländska enmansföretaget verkligen växa och ändå bevara Kamprad-kulturen?

Till skillnad från många andra företagsentreprenörer började Kamprad att arbeta på drömmen om "det eviga företaget" i god tid. Det började med IKEAs bibel, "En möbelhandlares testamente". Och sedan Kraft 80, ett slags IKEAs kulturrevolution. Det gällde att få de allt fler medarbetarna att tänka som grundaren, att tänka småländskt. IKEA stod på två ben: affärsidén och företagskulturen. Favoritordet var ödmjukhet, den främsta dygden sparsamhet. Bortsett från en period runt 1990 har IKEA fortsatt att expandera. När detta skrivs har Ikea över 100 000 anställda, spridda över hela världen. Omsättningsmässigt och vinstmässigt är det ett av de allra största företag som grundats i Sverige.