Vid 16 års ålder tog Kreuger examen i mekanik på Kungl. Tekniska Högskolan och byggde senare på med examen i väg- och vattenbyggnadskonst. Sedan reste han världen över - sju år av planlöst kringflackande, vilket formade hans syn på sina möjligheter och gjorde honom till något av världsmedborgare. Först 1907 var han tillbaka i Sverige.
Nästföljande år grundade han tillsammans med ingenjör Paul Toll firman Kreuger & Toll, vilka rönte stora framgångar med prestigefulla byggen i Stockholms innerstad, bland annat NK-huset och Stockholms stadion. Kreuger visade sig vara en lysande ackvisitör och finansiär, medan partnern Toll professionellt övervakade arbe¬tena på byggnadsplatserna. Strategin var ”förtroende och ärlighet”.
Kreugerfamiljen drev en av landets trettiotal tändsticksfabriker, vilken övertogs av den yngre brodern Torsten. Konkurrenterna gick in i den så kallade "Jönköpingstrusten" år 1903, och handelsbanksintressena försökte samla de tjugo återstående småfabrikerna i en utmanare till marknadsledaren. Men Ivar Kreugers lillebror höll hårdnackat emot, vilket troligen ledde till Ivar Kreugers engagemang i spelet. Nästan helt oplanerat gled han in i tändstickindustrin, bildade ”Kalmartrusten” och lyckades, koppla grepp på den större konkurrenten.
Ivar Kreuger började bygga ut utomlands genom egna dotterbolag och nya fabriker. Som han själv uttryckte det: "Om vi inte går till offensiv blir vi utslagna. En framgångsrik defensiv är omöjlig." Verksamheten var skakigare än som visades utåt.
Svensken fick en mycket solitt rykte på den amerikanska kapitalmarknaden, något som han kunde utnyttja om och omigen i stora obligationslån för olika regeringar. Det fanns bedömare i både USA och Sverige som tvivlade, men de kunde inte finna några bevis för sina misstankar. Mannen Ivar Kreuger fick mytiska proportioner. Statsmän, storföretagsledare och bankchefer inviterade honom och flockades för att lyssna på hans visdomsord från talarstolen.
Krisföretaget L M Ericsson kunde räknas till Kreugersfären, och ett ytterligare risktagande kom genom Kreugers övertagande av aktiemajoriteten i Boliden och i det som blev Svenska Cellulosa (SCA) år 1929. Finansmannen hade dessutom stora aktieposter i Gränges, SKF och Skandinaviska Kredit. Skulderna växte snabbt. Kreuger spelade alltid högt och såg ut att lyckas. Men vid slutet av 1920-talet, när affärerna på Wall Street säckade ihop, kom Kreuger tillbaka till Sverige. Det svenska banksystemet hade inte kapacitet att klara hans väldiga behov. Spelet närmade sig sitt slut och våren 1932 hittades han död i sin våning i Paris. Svenska banker fick reda ut härvan som han lämnade efter sig.