Johannes Sigfrid Edström var en förgrundsgestalt i svenskt näringsliv under mer än ett halvt sekel. Edström, som föddes 1870, studerade i både Sverige och utlandet. På Chalmers bar det spikrakt iväg mot påbyggnadsåret i schweiziska Polytechnicum. Han kom inte tillbaka till Sverige förrän år 1900 efter att ha arbetat på Westinghouse, General och Electric och spårvagnsbolaget i Zürich. Edström elektrifierade bland annat spårvägen i Göteborg. Vid 33 års ålder fick Wallenbergarna ögonen på honom och erbjöd honom chefsjobbet på krisdrabbade Allmänna Svenska Elektriska (ASEA) i Västerås.

Edström värvade ett nytt gäng rationaliserare och tekniker till företaget, och ASEA blev något av superkonsulternas företag. Med elektrifierad bas- och verkstadsindustri introducerades också ett nytt sätt att arbeta och höja produktiviteten. ASEA blev en så gott som oavbruten framgångssaga under Edströms tid, och var på sitt 50-årsjubileum år 1933 norra Europas största i sin bransch, med representation i 43 länder. År 1934 lämnade Edström chefskapet för att i stället bli företagets styrelseordförande, en post som han lämnade först vid 79 års ålder.

Sigfrid Edström medverkade även i flera av näringslivets organisationer. Han var en av initiativtagarna då Industriförbundet grundades och svingade under en period förbundets ordförandeklubba. Även i SAF var Edström ordförande och han gjorde viktiga insatser i de förhandlingar som ledde fram till Saltsjöbadsavtalet 1938. Vid tillkomsten av Institutet för Näringslivsforskning spelade Edström en central roll.

Men allt var inte industri och näringsliv för Edström, han hade också ett djupt idrottsengagemang. Under perioden 1891–1907 innehade han svenskt rekord i löpning, 150 meter. Därefter blev han en idrottsledare av rang, både i Sverige och utomlands. Bland annat var han IOK-president och medverkade till grundandet av det internationella friidrottsförbundet, IAAF.

Vid närmare 94 års ålder avled Sigfrid Edström år 1964.