Den effektiva människans matställe
VISA BILDTEXT
Mjölkbar i det fria i Finspång, sommaren 1931. Ur LRFs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FÖRETAGEN AV: Eva-Britt Hult 2024-03-07

Den effektiva människans matställe

Om jag säger att jag är född rakt in i en mjölkbar, brukar folk se frågande ut. Yngre personer vet sällan vad en mjölkbar är och har svårt att få ihop orden mjölk och bar. En bar där det serveras mjölk?

Mjölkbar var namnet på en särskild slags enklare lunch­servering som fanns under en tid på 1900-talet. Utan utskänknings­tillstånd. Men där det serverades husmans­kost och förstås – mjölk. Med enklare menas också att hit var gästerna välkomna även i enklare kläder som arbets­kläder.

Mina föräldrar öppnade Kungsörs första mjölk­bar 1946, året innan jag föddes. Där levde jag mina små­barnsår i min alldeles egna lek­stuga: ett skåp i mjölk­barens kök. Där fångade jag in – och fångades in i – mjölk­barens särskilda värld.

Läs också: Berns var först med kinesisk mat

Men när dök mjölk­baren upp – och varför? Och när och varför försvann mjölk­barerna? Jag ser tre viktiga delar i mjölk­barens historia: folk­hälsoarbete och fram­lyftande av mjölkens hälso­främjande betydelse, fortsatt industriell förenkling av produktion och konsumtion, samt kvinnors inträde på arbets­marknaden.

Interiör från mjölkbar på Hamngatan 15 i Stockholm 1930. Foto: Hugo Edlund. Ur LRF:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FOLKHÄLSOARBETET
Mjölk­barerna lanserades av föreningen Mjölk­propaganda, en upplysnings­förening som bildades 1923. Syftet var som det låter: att propagera för mjölkens goda betydelse, inte minst ur folkhälso­synpunkt. Det behövdes. För det är inte bara nu, år 2015, som mjölkens hälso­betydelse, särskilt för vuxna, diskuteras för och emot.

I bonde­samhället kunde småbarn, åldringar och sjuka få mjölk – alltså färsk oskummad mjölk – men sällan vuxna. Med industri­samhället kom separatorerna som skiljde grädde från skum­mjölk. Därtill kom pastöriseringen. Före den hade mjölken, trots att den gavs till svaga och sjuka, också kallats för ”det vita giftet” då den kunde överföra tuberkulos och andra bakterie­alstrande sjukdomar.

Föreningen Mjölk­propaganda bedrev en storartad propaganda för mjölk och mjölk­produkter. Års­skrifterna redovisar skol­tävlingar, event och broschyrer i fascinerande mängd.

I och med pastöriseringen sågs plötsligt mjölken som en hälso­dryck, vilket behövdes upplysas om. Säkert ingick i lanseringen av mjölken som god vuxen­dryck också en önskan att se den som ett alternativ till alkohol och mjölk­baren som ett alternativ till andra barer med annan utskänkning.

Föreningen Mjölk­propaganda bedrev en storartad propaganda för mjölk och mjölk­produkter. Års­skrifterna redovisar skol­tävlingar, event och broschyrer i fascinerande mängd. Man riktade sig både till mjölk­bönder och till vanliga konsumenter.

Läs också: SARA – staten, supen, maten och folket

Mjölkbaren var bara en del i detta jätte­arbete, och den fanns med på två sätt. Dels som tillfälligt uppslagna mjölk­barer vid utställningar, dels som ett aktie­bolag Mjölkbaren AB, där man kunde köpa in sig med aktier, som en typ av nutidens franchise.

I Mjöl­kpropagandans års­skrift från 1933 står att läsa om Mjölkbarerna: ”Den permanenta mjölk­barsrörelsen, vilken under Mjölk­propagandans överinseende drives av ett själv­ständigt bolag, Mjölk­baren AB, har under året företett ett fortsatt uppsving. En ny Mjölkbar i Stockholm, den tredje i ordningen och med hänsyn till resurser och läge den hittills bäst rustade, har öppnats vid Birger Jarls­gatan 16. Vid samtliga åtta mjölk­barer befinner sig publik­frekvensen i en jämn utveckling, som även röjer att denna rörelse äger betydande propaganda­värde. (…) Under året ha av andra under Mjölk­propagandans över­inseende bedrivna mjölk­bars­företag bar­serveringar öppnats i Jönköping, Västervik och Linköping. Även för dessa mjölk­barer erhåller föreningen ekonomiskt bidrag.”

Tidskriften Mjölkpropagandan, reklam för Mjölkbaren AB:s serveringar i landet år 1937. Ur LRFs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

FÖRENKLING AV PRODUKTION OCH KONSUMTION
Mjölk­barens meny innehöll frukost, lunch och middag. Förutom mjölken som dryck, lyftes också fram att det var riktigt smör i den husmans­­kost som lagades.

Så här kunde en mjölkbars utbud från 1940-talet se ut.

  • Frukost: Välling eller choklad, 1 smörgås, alt. gröt och mjölk: båda för 45 öre. Med extra smörgås, ägg och kaffe därtill: 90 öre.
  • Lunch: Varmrätt, 1 glas mjölk, 1 smörgås med pålägg: 95 öre. Varmrätt med dessert eller soppa: 1:50.
  • Varm­rätter á la carte: från 45 öre. Man öppnade tidigt och stängde kl. 19.00.

Industri­samhällets fram­marsch och förenkling av produktion och konsumtion slog igenom även på mat­fronten. Lunch­varmrätter följde ofta ett vecko­schema, vilket förenklade både för matlagare och gäster.

Så här kunde det se ut:

  • Måndag: Raggmunk.
  • Tisdag: Fläskpannkaka.
  • Onsdag: Fattiga riddare.
  • Torsdag: Ärter o fläsk o pannkaka.
  • Fredag: Fiskpudding.
  • Lördag: Korvkaka.

Alla rätterna kostade 40–50 öre.

I reklamen för mjölk­barerna framhölls också det nya, enkla och snabba i övrigt: ”Själv­servering med egen bricka”, ”Ingen dricks”, ”Rätter som kan passa smak och kassa”. Alla hälsas välkomna, ung som gammal.  Mjölk­baren var helt enkelt ”den effektiva människans måltids­ställe” (ur Mjölk­propagandans års­skrift 1939).

Stockholmsutställningen. Mjölkbaren driven av Föreningen Mjölkpropagandan, april 1930. Ur LRFs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

KVINNORNAS INTRÄDE PÅ ARBETSMARKNADEN
Alla hälsades välkomna till mjölk­barerna. I bilder från gamla mjölk­barer i Stockholm syns en och annan familj vid borden: man, kvinna och barn. Men huvud­sakligen är det grupper av män i arbets­kläder som syns, vilket säkert hänger ihop med kvinnors ökade inträde på arbets­marknaden, särskilt efter kriget.

Läs också: Entreprenörer berättar – Fernando di Luca

Mjölkbaren blev ett bra alternativ (för männen) till köket hemma, där kanske tidigare hemma­fru nu var ute i arbets­livet. Man slapp byta om till slips och kavaj, det var prisvärt och husmans­kosten kände man igen. Var kvinnorna gick på lunchen i sina nya arbeten kan man fundera över. En gissning är att de hade med sig mat­låda.

Mjölkpropagandans mjölkbar. Mjölkvecka och hemutställning i Karlskrona, vintern 1926. Ur LRFs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

OCH VART TOG DÅ MJÖLKBAREN VÄGEN?
Mjölk­barerna verkar ha försvunnit under 1960- och 70-talen. Eller kanske bytte de bara skepnad och namn? Det är svårt att finna en direkt förklaring, även om man dyker ner i arkiven. Ett skäl kan vara att Mjölk­propagandan gjort sitt, och även släppt sina Mjölk­barer. När mina föräldrar öppnade sin mjölk­bar, Kungsörs­baren, 1946, hade redan Mjölk­baren AB sålts till ICA-restauranger som fortsatte lanseringen men på sitt vis.

Läs också: En norrländsk succékaka

Ett annat skäl kan vara att ordet mjölk rent allmänt började låta alltför präktigt, liksom husmans­kost. Nya vindar blåste från USA. År 1973 öppnade Mc Donalds sin första restaurang i Sverige där man ännu mer renodlade konceptet ”snabbt, enkelt, prisvärt och för alla”.

Nu behövde kunden inte ens ta sin bricka själv, allt serverades i ett. Man skulle mycket väl kunna säga att de snabb­mats­kedjor vi har i dag är en logisk utveckling av mjölk­bars­konceptet, där mjölken nu serveras som milk­shake… Vilken meny som är mest hälsosam, de gamla eller nya barernas, kan diskuteras.

Mjölkbar driven av Föreningen Mjölkpropagandan vid Djurgården i Stockholm 1930. Foto: Hugo Edlund. Ur LRF:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.