Alexander Husebye & Anders Houltz:

Arbetar­rörelsen måste fortsätta tro på sin historia

VISA BILDTEXT
Vd Aexander Husebye och forskningschef Anders Houltz. Foto: Alexander Ruas.

Liksom den svenska modellen med framgång byggt på dialog mellan olika intressen måste näringslivets och arbetslivets historia förstås som en helhet där krafter ömsom samverkande, ömsom i konflikt tillsammans bidragit till samhällets uppbyggnad. I denna historieskrivning behövs många källor och många röster.

På Centrum för Näringslivshistoria ser vi därför med oro att ARAB skär ned sin personal och verksamhet. Biblioteksdelen fryser bestånden av böcker och tidskrifter, arkivdelen kämpar för att få resurserna att räcka. ARABs ordförande Per Holmström bekräftar att totalt fem tjänster dras in och att två inte kommer att nybesättas efter naturliga avgångar. Vad står på tur?

Det som oroar mest är om detta är ett uttryck för en större utveckling, där samhällets minne sätts på sparlåga. Biblioteken först men arkiven känner samma tendenser. Samtidigt lämnas fältet fritt för politiska krafter att ta historien i anspråk för sina syften.

Den andra aspekten handlar om arbetarrörelsens historieskrivning. Författaren Maja Hagerman beskriver det i en uppmärksammad DN-artikel (2019-07-05) som en dragkamp om arbetarrörelsens minne, där SD skriver in sig i historien som folkhemmets förkämpe medan arbetarrörelsen själv fastnat i stelnade berättelser. ”Inget spännande språk, inga överraskande perspektiv, ingen livfullhet, ingen god berättelse.” Mot detta ställer Hagerman näringslivets historieskrivning och inte minst Centrum för Näringslivshistorias kanaler där företagens historia presenteras som en strategisk tillgång.

Vi är inte intresserade av att slå mynt av den jämförelsen. Det är vårt uppdrag att bevara och berätta näringslivets historia, baserat på fakta och seriös forskning. ARAB behövs för att göra det samma för arbetarrörelsen. Båda berättelserna är nödvändiga, de är sidor av samma mynt. Arbetarrörelsen måste fortsätta att tro på sin historia.

Det är inte lätt att som arkivinstitution få resurserna att räcka till. ARABs verklighet är även vår. Och vårt ursprung på 1970-talet låg även det i en offentligt finansierad modell. Den har vi dock sedan länge lämnat bakom oss, vilket gett oss en lång erfarenhet av att leta efter nya intäktskällor, intäkter som gör att vi kan fortsätta leva upp till de mål som den ideella förening som är vår huvudman satte då. Vi delar gärna med oss av den erfarenheten.