Jag besökte nyligen DDR-Museum i Berlin (www.ddr-museum.de) . Det startades på privat initiativ eftersom man från offentligt håll helst vill hålla en armslängds avstånd till DDR-kulturen. Inte helt olik situationen vid komplicerade fusioner mellan företag… Det är bara att fingra på eller slå sig ner i vardagsrumssoffan i en autentisk lägenhet, med bl.a. avlyssnade samtal i telefonen och kvällsnyheterna i teven En konstig känsla av igenkännande smyger sig på när man går där omkring bland föremålen.. Något är påfallande välbekant, och visst, så är det! Jag känner igen produkter, design och färgval. Från det svenska folkhemmet på 1960-talet.
Hemkommen tittar jag på innehållet i en gammal flyttkartong och det bekräftar saken. Vi lyckliga i Sverige hade nog mer ekonomiskt utbyte med DDR än vi numera vill kännas vid.
Volvobilarna var ju legio bland partibossarna. Svenskar byggde överallt i Östberlin och härhemma använde vi flera produkter från VEB (Volkseigne Betriebe) i våra hem. Kanske Anders Edwardsson inte har så fel i sin bok En annorlunda historia (Timbro) när han kallar folkhemmet Sverige för ett DDR light… Något att titta närmare på i alla fall.
