Hösten 1992 hände något som kan få vilken affärsidkare som helst att drömma mardrömmar. Ungefär hälften av Hemglass franchisetagare lämnade firman, och med dem försvann också alla rutter och tider för bilarnas stopp.
Tack vare förståelse för branschen lyckades dock Hemglass förbereda sig snabbt på att möta upp de nygamla konkurrenterna. De franchisetagare som lämnade företaget hade nämligen gått ihop och startat ett eget bolag tillsammans med en finsk glasstillverkare. Det stora problemet Hemglass stod inför var dock det faktum att de inte hade något arkiv. De hade inte sparat några av de gamla utskicken, eller hade några rutter nedskrivna.
Avhopparna satt dock på den här kunskapen och de började snabbt köra samma rutter som tidigare, fast denna gången i egen regi. De hade till och med gått ut i tidningar och påstått att de var samma företag som tidigare, dock med ny leverantör. Hur klarade sig då Hemglass?
En kvicktänkt person på Hemglass huvudkontor kom på den briljanta idén att göra ett massutskick till hushållen i områdena där de brukade köra. Massutskicket bestod av en tävling, där de som skickade in Hemglass reklam där turlistan fanns med hade en chans att vinna fina priser. Inom kort hade företaget fått tillbaka all den information som hade gått förlorad, och efter ett komplicerat pusslande lyckades de återskapa alla sina rutter.
1994 gick dock Glassbilen i konkurs. Marknaden var inte stor nog för att husera båda företagen. Hade Hemglass haft fungerande arkiv, och tydliga rutiner för hur information skulle sparas inom företaget så hade de med största sannolikhet sparat ett antal miljoner kronor.
