Arbetet med tvärbanan precis utanför mitt fönster fortskrider. Ännu skakar vårt hus av rejäla detonationer ett par gånger om dagen, men sprängningsarbetena sker nu hundratals meter in i berget i riktning mot Alvik, så det är bara tryckvågen vi känner nu. Gjutningsarbetena tycks börja närma sig sitt slut och brospannet över till Ulvsundaindustriområde har rests.
Intressant att iaktta det hela på så nära håll, men samtidigt väcker det en del frågor: Varför drog man inte spårvägen längs med stranden istället för att spränga en tunnel, då hade man kunnat få en hållplats vid tätbefolkade Minneberg? Varför blir det ingen hållplats hos oss? (Vi hade sett fram emot att få gå av vid ”Arkivplan”) och varför skall det behöva ta ytterligare tre år innan trafiken kan släppas på banan? I Asien bygger man liknande projekt på några månader och arbetsplatserna myllrar av människor dygnet runt hela veckan. Här är det som alltid i Sverige, man ser en eller två gubbar någon gång då och då.
Och man längtar verkligen, att i dag ta sig till Solna, Sundbyberg eller Järfälla från Grindstuvägen där Centrum för Näringslivshistoria har sina lokaler är synnerligen tidsödande. Snabbaste sättet är faktiskt att gå till Alvik, åka in till Odenplan, promenera till Karlbergs station och åka ut därifrån. För egen del tycker jag det känns så bakvänt att åka via stan att jag gång på gång gör nya försök med långsamma Solnabussar och flertalet byten. För någon månad sedan bodde jag ett par veckor i Jakobsberg och jag höll verkligen på att bli tokig på de timslånga resorna i cirkel. Allt som oftast slutade det med att jag tog taxi mellan jobbet och Sundbybergs pendeltågsstation om morgnarna. Då gick det geschwind – men det hade ju vissa negativa konsekvenser för min privatekonomi …
Fast, kvaliteten på bygget är det inget fel på, måste säga att jag blivit rejält imponerad flera gånger när man sett deras precisionsarbeten med stora betongfundament som skall sättas exakt på plats.
