Vår forskningschef Anders Houltz håller ett föredrag om världsutställningarnas historia på Vänersborgs museum.
Sekelskiftets världsutställningar var stora händelser som drog mångmiljonpublik i en lång rad länder. Framtidstron och förväntan på nya landvinningar var stor, och många ville se de senaste tekniska lösningarna, uppfinningarna och estetikens utveckling.
I Sverige hölls nationella utställningar på olika platser, inspirerade av kontinentens mer omfattande arrangemang. Genom åren skänkte ofta kungligheter glans åt en rad utställningar, men samtidigt bidrog utställningarna till att uppdatera bilden av monarkin i ett föränderligt samhälle.
Kungligheternas roll handlade inte bara om invigningstal och ceremonier – ofta var de även aktivt engagerade i evenemangens tillkomst, inriktning och innehåll. Prins Albert av Storbritannien gjorde världsutställningen i London 1851 till sitt livsverk. Kung Oscar II av Sverige lät avbilda sig i stearin, choklad och levande bilder vid Konst- och industriutställningen i Stockholm 1897.
Prinsessan Christina invigde den svenska paviljongen på världsutställningen i New York 1964 och hamnade på löpsedlarna då hon tog tunnelbanan till utställningsområdet. Samverkan mellan kungahus och näringsliv löper som en röd tråd genom de stora utställningarnas historia.
Anders Houltz är redaktör och medförfattare till boken ”I världsutställningarnas tid: Kungahus, näringsliv & medier”. (Förlaget Näringslivshistoria 2017).
