Intensiva dagar i Baku.
Jag och kollegorna träffar oljebaroner, politiker, affärsmän, bolagsledningar och många andra.
På plats äger den stora årliga oljekonferensen rum. Alla är där, vi med!
Det är märkligt hur bra rykte Sverige har – trots att vi inte närvarar mycket. Det handlar förstås om namnet Nobel som fortfarande klingar i Azerbaidzjanernas öron.
Visst Nobelbröderna utvann olja som gjorde dem rika. Men de efterlämnade ett intryck av att ha varit goda arbetsgivare, byggde bostäder, sjukvård och mycket annat. Svensk bruksmentalitet vid Kaspiska havets strand!
Och så efterlämnade de Villa Petrolea, representationsvillan som nu renoverats till sin forna glans av Togrul Bagirov. En nedbrunnen teater på området står nu på tur.
Ett dopp i Kaspiska havet och sedan middag med störfrikadeller fyllda med granatäpplekärnor.
Och slutligen, vi undertecknade ett letter of intent med Ataxan Pashayev, chef för National Archives där Nobels arkiv ligger. Det var en glad forskningschef, Per Dahl, som sedan fick hålla i ett par handlingar, lycka!
