Arvid Lindman (1862–1936) är mest känd som Sveriges statsminister under två perioder. Men han var också en mycket aktiv näringslivsprofil, och det är den delen av hans liv som nu sätts under lupp.
Efter många år som managementkonsult borde Gunnar Winqvist kanske bara ta det lugnt, men det verkar inte riktigt ligga för honom. Förutom att då och då fortfarande ta på sig konsultuppdrag har han under de senaste åren också tillbringat mycket tid i arkiven där han gjort research till den bok om industrialisten Hugo Tamm som förra året gavs ut på Vulkan förlag.
I den boken figurerar Arvid Lindman på ett hörn, vilket väckte tanken på att skriva en bok även om honom. Så nu dyker Gunnar in i arkiven igen för att ta reda på så mycket som möjligt om denne gigant inom både politik och näringsliv. Och om hur hans båda olika roller fungerade ihop.
‒ Det är just det jag vill belysa i boken. I dag verkar det kanske märkligt men vid den tid han verkade var det nästan självklart att en framstående industriman engagerade sig i det ”allmänna”, alltså politiskt, säger Gunnar Winqvist.
Arvid Lindman arbetade en tid som vd för Iggesunds bruk, som inhyrd vd för LKAB och som generaldirektör för Telegrafverket. Han verkade också som styrelseordförande i Svenska Handelsbanken, Ericsson och Aga. Och under hela 24 år var han ordförande i Skandia. Men fick Lindman välja mellan affärsvärlden och politik valde han politik, tror Gunnar. Han har hittat noteringar från Hugo Tamm som tidigt i Lindmans karriär upptäckte att vännen ”blivit biten av den politiska flugan”.
Som politiker lämnade han stora avtryck, inte bara som statsminister 1906–1911 och 1928–1930. Lindman drev bland annat igenom en rösträttsreform 1908 som gav fler möjlighet att delta i den demokratiska processen. Innan hade bara män med en viss förmögenhet rösträtt. Arvid Lindman var mer pragmatisk än partikamraterna och insåg att Sverige höll på att förändras i grunden.
Och även som företagsledare verkar han ha varit en engagerad och populär ledargestalt. Men han mötte också motstånd och det blåste hårt ibland, inom både politiken och näringslivet. Det vi i dag kallar ”mediedrev” drabbade även Arvid Lindman. Bland annat ledde en uppmärksammad konflikt till att han tvingades lämna sin post på Svenska Handelsbanken.
‒ Jag har sett brev mellan Arvid och sonen Rolf där det finns många personliga kommentarer om till exempel Ericsson, Handelsbanken och även om enskilda personer som jobbade där. Det är spännande att läsa, säger Gunnar.
