Det sjunde frukostseminariet i serien Stockholm skriver historia handlade om staden som grogrund för ”kreativa näringar”. Seminariet ägde rum på Centrum för Näringslivshistoria tors 14 sep och inledare var t dr Nima Sanandaji, författare och samhällsdebattör.
I en studie han nyligen gjort har Nima Sanandaji utgått ifrån ett statistiskt material över arbetsmarknaden i 266 europeiska regioner. Det statistiska materialet anger antalet arbetstillfällen inom fem kreativa branschkategorier:
- Reklam och marknadsföring
- Design och mode
- Musik, film och tv
- Publishing
- Dataspel och programmering
Studien tittar på hur många personer som har sin försörjning inom respektive bransch, och hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder de motsvarar?
Mot denna bakgrund framträder en bild av dels Sveriges ställning jämfört med andra europeiska länder, dels Stockholm i jämförelse med andra regioner. Finns det fog att tala om Stockholm som ett centrum för kreativa sektorer ur internationellt perspektiv?
De preliminära resultaten av studien visar att svaret på den frågan är ja – men bilden är mer mångfacetterad än så.
Stockholm ligger förvisso högst i Västeuropa när det gäller den sammanlagda andelen personer med anställning i kreativa näringar. Samtidigt är inte regionen etta i någon enskild av de fem branschkategorierna. Det som kännetecknar Stockholm är med andra ord bredden och det höga genomsnittet snarare än spetsinriktning. Det är också tydligt att Stockholms kreativa näringar har jämförelsevis täta kopplingar både sinsemellan och med andra noder i landet. Den koncentration till en bestämd stad eller urban region som är påfallande i flera andra länder är mindre tydlig i Sverige, där flera regioner vid sidan av Stockholm är högt placerade i olika kategorier – om än inte i alla fem, så som är fallet med huvudstadsregionen.
