Sällskapet för folkundervisningens befrämjande har varit verksamma i hela 200 år. I en ny antologi beskrivs såväl föreningens historia som nutida verksamhet. Sex olika forskare beskriver också utvecklingen och utmaningarna inom det pedagogiska området som helhet.
Föreningen grundades 1822 och hette från början Sällskapet för växelundervisningens befrämjande, där växelundervisning syftade på den undervisningsform där äldre skolelever under en lärares ledning undervisade sina yngre kamrater. Tanken var att göra det möjligt att undervisa ett stort antal elever samtidigt, vilket sågs som ett sätt att avhjälpa dåtidens brist på allmän skolundervisning.
1866 ändrades namnet till Sällskapet för folkundervisningens befrämjande, SFUB, och syftet till att befrämja en allmän och ändamålsenlig folkbildning. I dag är sällskapet främst verksamt genom att dela ut stipendier för fortbildning till lärare, skolledare och annan pedagogisk personal.
När SFUB markerar två sekel till gagn för folkbildningen gör man det genom att även titta utanför den egna historien. I antologin från Förlaget Näringslivshistoria har sex forskare fått i uppdrag att skriva om fem olika områden kopplade till utbildning och pedagogik. Det handlar om historia, men också om att blicka framåt och hur man kan främja lärandet.
