DEBATT – Hur ska akademiker ställa sig till att företag finansierar deras forskning? Betyder uppdragsforskning en minskad självständighet – eller en ökad tillgång till viktig data? Hans Sjögren, professor i ekonomisk historia, och Anders Perlinge, docent i etnologi, resonerar kring frågan.
Forskning inom ekonomisk historia eller näringslivshistoria bygger ofta på att forskaren får tillgång till företags egna historiska material. Ibland finns dessa i allmänna arkiv, öppna för forskning. Men lika ofta finns materialet kvar i företagens ägo, utplacerade hos ett näringslivsarkiv eller i företagets egna lokaler. Tillgång till materialet kräver då ett nära samarbete med företaget i fråga, t ex i form av uppdragsforskning.
Vid uppdragsforskning finns det alltså en extern uppdragsgivare som önskar få en fråga belyst eller hela sin historia belyst. Det sker på vissa villkor och mot betalning till en forskare. Själva forskningsområdet styrs alltså här av uppdragsgivaren, och ska inte förväxlas med t.ex. stiftelsefinansierad forskning där forskaren ansökt om och fått ett anslag för sitt forskningsprojekt.
Det finns idag en viss kritik mot uppdragsforskning vid svenska högskolor. Bland annat gäller det farhågor om att företag och myndigheter som lägger ut uppdragsforskning kan få för stort inflytande över den högre utbildningen, och att universitetsinstitutioner till och med riskerar att bli förlängningar av dessa uppdragsgivares egna FoU-avdelningar.
Det har också ansetts speciellt problematiskt med en forskares finansiella relation till uppdragsgivaren, som ibland misstänks kunna påverka resultaten. Ett mer avgörande inflytande på detta forskarens kontrakt än finansieringen är dock synen på vad som är vetenskap. Förutsättningarna varierar givetvis också mellan skilda discipliner, om man t.ex. jämför det medicinska med det historiska forskningsfältet. Gemensamt är att uppdragsforskaren på förhand behöver klargöra villkoren i ett kontrakt.
I regi av Institutet för Ekonomisk-historisk och Företagshistorisk Forskning (EHFF) vid Handelshögskolan i Stockholm anordnades nyligen ett symposium för att diskutera hur uppdragsforskningen ska bli mer professionell. Här är några reflektioner utifrån det symposiets presentationer och diskussioner.
Vinn-vinn-situation
Striden om uppdragsforskningen är inte alls ny, men fortsatt viktig. Den påminner om behovet att ständigt bevaka forskningens frihet och värna troheten till vetenskapen, ytterst symboliserade av doktorshatten och doktorsringen. Därför behöver det i förväg bestämmas vilka kvalitativa krav som bör ställas och hur de kan formuleras i forskarens kontrakt. I ett sådant kontrakt bör forskningen tillåtas vara ”fri”, endast med de begränsningar som lagstiftningen eller forskningsetikens krav medför. Med forskningens frihet avses här i första hand friheten att välja metoder och teorier, och att äga rätten att använda resultaten för t.ex. publicering.
Visst finns det faror för forskare som åtar sig ett uppdrag och för de forskningsinstitut som dessa är knutna till, och de finns alldeles oavsett vem som är uppdragsgivare: det privata näringslivet eller en offentlig myndighet. Det behövs en balans mellan parternas potentiellt motstridiga intressen, som garanterar att uppdragsgivaren inte får alltför stort inflytande över uppdraget och att det hör hemma i forskningsinstitutets ordinarie verksamhet på ett rimligt sätt. Det kan finnas anledningar för forskare att avstå från ett uppdrag.
Idealiskt sett bör uppdragsforskning kanske endast accepteras av forskaren och forskarens institut i den mån denna står i utsikt att leda till en vinn-vinn-situation, dvs. att den vetenskapliga forskningen har något nytt att vinna i form av värdefullt vetande. Det kan t.ex. ske genom att forskaren får tillgång till annars oåtkomliga enskilda arkivmaterial och till intervjupersoner bland ledande befattningshavare och andra.
Ett sunt kontrakt leder samtidigt till att uppdragsgivaren får sin historia behandlad på ett sakligt och sakkunnigt sätt med balans, relevant kontext och – inte minst – källkritik. Man får anta att detta är en avgörande anledning till att forskaren blir kontaktad av uppdragsgivaren överhuvudtaget. Det är den vetenskapliga professionalismen som blir efterfrågad.
Strategiskt berättande
Vad kan orsaka problem i relationen mellan forskare och uppdragsgivare? En oklar definition av uppdraget och dess villkor samt avsaknad av överenskommelser om lösningar av eventuella tvister ligger närmast till hands. Sett till utvecklingen under de senaste åren gäller det bl.a. gränsdragningen mellan den akademiska källkritiskt skolade forskningen och den högt värderade aktivitet som brukar kallas corporate storytelling, eller ”strategiskt berättande”. Den senare innebär att en organisation av något slag, privat eller offentlig, beställer en i huvudsak positiv och kraftigt förenklad berättelse ofta för kommersiellt bruk, t.ex. i arbetet med varumärket eller för internt bruk i syfte att skapa en gemensam värdegrund för de anställda eller skapa identifikation bland kunder. Sådana aktiviteter kan ofta dra nytta av befintliga vetenskapliga forskningsresultat, vilket nog bidrar till förvirringen. Men inom forskningen är syftet att förutsättningslöst utreda vissa frågor och komma fram till ett självständigt resultat, efter att forskaren värderat och kontextualiserat sitt material. Inom storytelling behövs inte vetenskaplig teori och metod: vad som sägs blir spegelbilder av vad som redan går att läsa i källmaterialet.
