Tidigare har nätverket träffats i danska Horsens (hösten 2021) och i finska Tammerfors (våren 2022). I november 2022 hade så turen kommit till Göteborg, där projektledare Susanna Fellman, Göteborgs universitet, stod som värd i samarbete med Riksarkivet Göteborg.
Vid varje workshop har förutsättningarna på den valda platsen utgjort fond för både projektinterna diskussioner och offentliga seminarier med inbjudna talare. I Horsens handlade det om nationella jämförelser: likheter och skillnader beträffande industriarvsbevarande i de olika nordiska och baltiska länderna. I Tammerfors handlade det om betydelsen av engagerade medborgare, företag och kulturarvsorganisationer.
När Göteborg rustar för sitt 400-årsjubileum 2023 ställs industriarvets roll i samtiden på sin spets. Stadens identitet präglades länge av industriella företag och verksamheter, men med globalisering och avindustrialisering har staden under senare decennier skiftat skepnad. Varven är borta, arbetsplatser har utlokaliserats, institutionaliserat och internationellt ägande har tagit över tongivande företag. Stadens identitet präglas i dag av entreprenörskap i nya former och nya branscher och regionen hör till Europas tillväxtregioner. Men även om innovativa start-ups skapar rubriker har delar av den tillverkningsindustri som präglade 1900-talet inte bara behållit utan stärkt sin position. Avindustrialiseringen är ett faktum, men den utgör inte den enda trenden – samtidigt sker revitalisering inom bestående verksamheter och nyindustrialisering inom andra fält.
Under workshopen i Göteborg anordnades ett offentligt seminarium i Riksarkivets hörsal, under rubriken Industrial history as a frame for sustainable cultural preservation: The case of Gothenburg. Efter Susanna Fellmans och Maths Isacsons introduktion talade Per Hallén, ekonomhistoriker vid Göteborgs universitet, om hur Göteborgs industriella förflutna avspeglas i de byggnader och anläggningar som finns bevarade i dag. Som Per visade är det visserligen möjligt att i stora drag avläsa stadens äldre industriella epoker genom bevarade symbolbyggnader, men mycket har rivits och inte minst enkla men viktiga funktionsbyggnader som lagerhus, stall och magasin.
Mart Kalm från Estonia Academy of Arts diskuterade de nya digitala industriernas förhållningssätt till arkitektur och äldre bebyggelse med utgångspunkt från främst Tallinn – den stad i Europa som har flest unicorn-företag per capita. Han framhöll att de småskaliga och estetiskt tilltalande industribyggnaderna från det självständiga Estland under mellankrigstiden visat sig enklare att bevara och återanvända i jämförelse med sovjettidens anläggningar i jätteformat. Det finns också skillnader i hur olika digitala branscher förhåller sig till historisk bebyggelse: Medan it-företagen är relativt ointresserade av byggnader med historisk karaktär och gärna etablerar sig i nybyggen väljer de kreativa näringarna (design, mode, film, musik mm) ofta att anpassa eller bygga om äldre bebyggelse för att med dess hjälp profilera sin egen verksamhet.
Karl-Magnus Johansson, arkivarie på Riksarkivet, talade om nyttan och värdet av arkiv som industriarv. För att något ska bli kulturarv krävs inte bara att någon tillmäter detta något ett värde utan också att det faktiskt används av människor, påpekade han. Därför är tillgänglighet och användarperspektiv avgörande i arkivhanteringen. Han konstaterade också att företagsarkiv och andra enskilda arkiv i Sverige till skillnad från andra nordiska länder saknar lagligt skydd. Ulrika Ågren, som ansvarar för Volvos historiska arkiv, talade om det värde för företaget som det innebär att hantera ett historiskt arv, men också de utmaningar som handlar om att vinna företagsledningens gehör för denna resurs. Till 100-årsfirandet 2027 planeras ett Volvo Experience Center som inkluderar arkiv, museum och mycket annat. Birgit Karlsson, ekonomhistoriker på Göteborgs universitet, avslutade arkiv delen av dagen med en berättelse med brukar perspektiv – om sina och Martin Fritz erfarenheter av att skriva kullager tillverkaren SKF:s historia. Av ängslan att konfronteras med ofördelaktiga sidor av den egna historien valde SKF länge att neka forskare tillgång till företagets arkiv, men efter att Karlsson och Fritz fullbordat sin företags historik fick de även uppdraget att skriva en ”vitbok” som klarlade företagets före havanden under bland annat andra världskriget.
Sanja Peter, bebyggelseantikvarie på Stadsmuseet i Göteborg, berättade därefter om kulturmiljövårdens långsiktiga arbete med att bevara och dokumentera inte bara det äldre industriarvet utan även anläggningar från hela 1900-talet. En integrerad syn på bevarande, återanvändning och nya anläggningar menar hon är en förutsättning för att behålla historiska kvalitéer i förnyelseprojekt så som Älvstaden vid de tidigare varvsområdena på Hisingesidan av Göta Älv. Johannes Daun, historiker och antikvarie på Textilmuseet i Borås, slutligen, berättade om det arbete som utförs av föreningen Industrihistoria i Väst – en ideell förening där minnesinstitutioner, företag och industrihistoriskt intresserade privatpersoner hör till medlemmarna. Med små medel bedriver föreningen en bred verksamhet med programaktiviteter, en tidskrift, kunskapsförmedling och opinionsbildning.
Workshopens projektinterna del inkluderade en rundvandring längs Norra Älvstrandens omvandlade industrimiljöer under kunnig ledning av Per Hallén. Merparten av tiden ägnades dock åt att diskutera utkast till artiklar som projektets deltagare kommer att publicera i ett temanummer av den nordiska industriarvstidskriften Fabrik og Bolig under 2023. Detta temanummer kommer att samla nationella översikter från Sverige, Norge, Finland, Danmark, Estland, Lettland och Litauen. Sammantaget kommer temanumret att ge en mångfacetterad bild av förutsättningarna för industriarv och bevarande i de nordiska och baltiska länderna – historiskt och under 2020-talet.
Läs rapporten från första workshopen här
Läs Anders Houltz rapport från workshopen Citizens, societies, and memory organizations